19 maj Jubileumsregattan
1974 genomförde Trosa Båtklubb sin första kappsegling någonsin — Notstickhällan Race. Det blev starten på en tradition. Ända sedan dess har klubben arrangerat Notstickhällan Race i maj månad varje år.
Lördagens upplaga av tävlingen var alltså den femtionde i ordningen. I ett halvt sekel har man lyckats hålla liv i företeelsen. Ibland med nöd och näppe, men ändå. Under de 47 första åren hölls också en ”flaggfest” i anslutning till tävlingens målgång, som en symbolisk uppstart av den kommande båtsäsongen. Då bjöds klubbens alla medlemmar på sillunch, ordföranden höll tal, klubbens flagga hissades och nationsflaggan sattes på båtarna. För femtio år sedan hade också de flesta sina båtar i sjön i början av maj. Nu är det andra tider och den delen av traditionen har ersatts av en helt annan typ av evenemang — den så kallade ”Sjösäkerhetsdagen” som genomförs i Trosa gästhamn.
Men nu till årets tävling. Dagen till ära hade klubben nu sett till att ordna ett ”riktigt” startfartyg och engagerat ett gäng synnerligen kompetenta funktionärer. En av dem tillochmed certifierad av Svenska Seglarförbundet. Men vad hjälpte det. Solen sken från en klarblå himmel men seglarna lyste med sin frånvaro.
Foto: Niklas Qvarnström
Vi som gillar kappsegling hade nog sett fram mot ett något större antal deltagare nu när det var 50-årsjubileum och allt. Men tyvärr blev det något av ett antiklimax. Endast sex båtar fanns på startlinjen när skottet smällde denna majdag, i nådens 2024 enligt vedertagen tidsräkning. ”Smällde” är naturligtvis inte riktigt överenstämmande med verkligheten. Skotten är numera av miljöskäl inte skott i dess egentliga mening utan en tut i en mistlur. Av de sex deltagarna var fyra från Trosa Båtklubb, en från Solna Båtsällskap och en från Nyköpings SS. Man kan i sitt stilla sinne undra varför det inte var fler som ville segla denna jubileumstävling. Ingen kunde väl skylla på vädret. SMHI lovade strålande sol från klar himmel, 22 grader varmt och mycket måttliga vindar från sydost. En härlig försommardag helt enkelt. Men flertalet av klubbens segelbåtar stod ändå kvar på varvsplanen.
Distanskappsegling med olika stora båtar är alltid ett vågspel. Olika stora båtar går också olika fort. Det är endast vid starten som förutsättningarna är lika för alla. Efter en stund har de större och snabbare båtarna dragit iväg och starfältet sprids som agnar för vinden. Det gör i praktiken att förutsättningarna kan ändras radikalt. Vissa kan få mera vind längre fram, andra kan hamna i vindhål och bleken. Detta är naturligtvis seglarna medvetna om och accepterar. Under seglingens gång kan det jämna ut sig, men inte alltid. Men man får ju då också tillgång till en giltig bortförklaring. Av någon outgrundlig anledning brukar ändå de bästa ändå vara de som placerar sig i topp, oavsett förhållanden.
Dagens tävling bjöd på mycket varierande vindar. Det vred kraftigt åt alla håll och vindhål och bleken dök upp lite här och var på banan, vilket också blev utslagsgivande. De snabbaste båtarna drog iväg och avstånden på banan blev till synes tidigt ganska stora. Men det var inte bara vindarna som ställde till det. Någon hade missuppfattat banbeskrivningen och seglade fel bana och någon lyckades hitta en liten förarglig sten på havets botten, där den inte borde vara.
Det blev ändå en helt fantastisk dag på sjön. Deltagarna var som sagt rejält utspridda på banan. Efter knappt tvåochenhalv timme gick första båt i mål medan sista båt bröt mållinjen precis en timme senare. Och alla deltagare var till synes mycket nöjda och belåtna, oavsett placering i resultatlistan denna härliga försommardag då den femtionde upplagan av Notstickhällan Race genomfördes. Men som ”Jubileumsregatta” blev det närmast ett pinsamt fiasko. 1974 deltog 24 båtar. Nu, femtio år senare var det bara sex. De fyra funktionärerna i startfartyget fick en mycket enkel uppgift denna dag. Att hålla reda på sex rejält utspridda båtar vållade säkert inga större problem för dessa mycket kvalificerade herrar. Men att lösa problemet med det låga intresset för kappsegling bland segelbåtsägarna i Trosa Båtklubb blir en rejäl utmaning för arrangörerna att ta sig an. Om man nu vill hålla liv i traditionen.
Jim Qvarnström
— den ende som också deltog 1974.
No Comments